Alla organisationer berättar en historia. Oavsett om de vill eller inte. Frågan är vad det egentligen är ni berättar – och vad som faktiskt behöver förstås.
En bra berättelse börjar nästan alltid likadant. Vi möter någon vi ska kunna känna igen oss i. Någon som vill något – och står inför något. Vi ser dem försöka. Vi ser dem missa. Vi ser dem ta omvägar, fastna, tveka. Tills något händer.
En insikt. En förändring. Och det är först då det börjar röra sig. På riktigt.
Efteråt pratar vi kanske inte så mycket om exakt vad som sas. Vi pratar om vad berättelsen gjorde med oss. Vad den betydde. Inte bara om vad som hände – utan hur det kändes att följa någon som försökte, kämpade, tog sig igenom. Varför det var så viktigt för dem. Och hur viktig den insikten var – för dem själva.
Så… vad skulle hända om er kommunikation fungerade så? Inte bara syntes. Inte bara klickades. Utan faktiskt landade – och kändes.
Kanske är det inte mer kommunikation ni behöver. Kanske är det en annan berättelse. Eller ett annat sätt att börja den. Eller så är det inte berättelsen som är problemet – utan att ingen riktigt vet vad den egentligen ska handla om.
Det är ofta där det börjar.