Morgonsolen värmer balkongen. Jag tar med kaffet ut. Barnen har samlats på filtar kring en pedagog. Något ska delas, berättas, upplevas. Tillsammans. Små tända – tysta – ljus i en halvcirkel. Jag kan inte höra vad som berättas, men jag tänker att förskolepedagoger förmodligen är ganska bra storytellers. Eller behöver vara det. Med eller utan sagobok.
Först att få alla dessa små olika personligheter att samlas – samlat. Och sen hålla deras uppmärksamhet och inte bara berätta något, utan involvera dem, ställa frågor, låta dem reflektera, lyssna och följa upp.
Jag ser en liten hand höjas och små ansikten vridas. Tyst och nyfiket. De lär sig av varandra. Delaktighet. Det påminner om en workshop – ett fint exempel på effektiv internkommunikation.
Det slår mig också, att får barnen med sig något härifrån som de kan berätta om när de kommer hem, ja då blir den interna kommunikationen huxflux extern. Helt klart ett varumärkesbyggande koncept.
Och det börjar ju på gården. Med nyfikenhet. Med utrymme. Med att faktiskt lyssna på vad som sägs – inte bara bekräfta det man redan tror sig veta.
Hur fungerar internkommunikationen hos er? Inte i teorin. Utan på er gård. På måndagsmötet. I korridoren efteråt. Tänk om det inte handlar om att kommunicera mer – utan om att skapa utrymme för fler att förstå.