Jag vet vad kvinnor vill ha

Om jag skulle säga att jag vet vad kvinnor vill ha, så vore det ett ganska så stort och djärvt uttalande. Lite väl mycket Mel Gibson som tankeläsande reklamare. Och jag kan inte läsa tankar. Jag har ett Tinder-konto som bevisar det. Eller motbevisar det. Beroende på hur du ser på saken. Tes, anti-tes. Så, nej, jag vet faktiskt inte vad kvinnor vill ha, men jag är helt övertygad om att det är mer till dem än de låter visa på Tinder, där alla är individuella, men ändå förvånansvärt lika.

Där vill Kvinnor ha bubbel – bubbel i mängder! Man kan nästan säga, when in doubt – go for bubbel. Och guldkant! På tillvaron. Sen vill de både segla och åka skidor, spela golf och padel. De vill ta lyckoskutt på stränder och klippor. Gå vilse mellan gränder på små öar i Grekland, spatsera nerför Champs-Élysées, visa sina nya handväskor, bada i infinity-pooler och dricka drinkar – ibland samtidigt. De vill dansa natten lång, äta lyxiga middagar, påta i trädgårdar, yoga, gå på konserter, titta på konst och vandra i naturen. Nära havet vill dom alla bo…

En del av dom har gått i livets hårda skola, andra hejar på AIK. Fast det kanske är samma sak när jag tänker efter.

Kvinnor älskar sina barn, och har ibland husdjur, eller tvärtom… eller alltså, ibland har de inga barn, men husdjur. De brinner, oftast, för sina yrken och en del tycker det är viktigt att berätta att de är gula. Eller blå. Eller INFJ. De flesta vill ha en gentleman, eller i alla fall nån som är klar med sin skit. Och bjuder till. Mer skumpa!

Överlag så dricks det faktiskt en hel del på kvinnors bilder. Och tas badrumsselfies. Precis såna saker vi män inte ska göra. Har jag hört.

Ingen vill bli bedragen, men en del bedrar. En del är bossiga, andra bitchiga, somliga säger ingenting utan anger bara längd. Eller stjärntecken. En del gör duck-lips – andra har gjort dem – på riktigt. En del har lager på lager av smink – andra gulliga filter, och ytterligare några har massa ink. En del har lite av allt, andra ingenting. Där finns de som är poly, naturbarn och barfota, eller byxa-blus och pärlcollier – de som är enhörningar och de som är ninjas. De som säger precis vad de vill, och de som säger precis vad de inte vill.

Det mediteras, klättras, rids och crossfittas. Och de vill ha tid att fortsätta göra det – ibland ensamma – men även tillsammans – samtidigt som de fokuserar på sin karriär, har tid för sina vänner, älskar sina barn, går ut med sina hundar, maraton-chillar i soffan framför Netflix och är en prioritet i våra liv. Några är riktigt coola, andra är desperata och de flesta är, ja, förmodligen bara sig själva. Och längtar, efter någon. Eller något.

Kanske skiljer vi oss inte så väldigt mycket åt ändå. Män och kvinnor. Förutom på fiskefronten. Jag har hört att just det är en hit bland bildvalen hos just oss killar.

Och ha närhet till en storsked. Eller, ja, en trygg famn, skriver vi istället, för att undvika missförstånd.

Men ingenstans på Tinder så stod det skrivet något om produkter från företaget i fråga som jag tänkte söka jobb på. Så skulle jag söka, eller inte? Vad kan jag om kvinnor? Eller produkter från det där företaget? Och är det verkligen ett måste för rollen? Initialt? För om jag väljer att inte se kvinnor som några enskilda mystiska väsen, utan istället som en måhända lite nyckfull målgrupp – då blir det lite lättare. För målgrupper kan man lära sig. De går att studera, analysera och föra statistik över. Och varje ny kund jag haft de senaste 20 åren, är i sig, med sina kunder, och sina produkter – en ny målgrupp, som jag lärt mig förstå, talat och nått fram till.

Jag brukar tänka att jag vill att mina historier ska beröra. På något sätt. Att få folk att ändra uppfattning, eller åsikt, det är svårt, men att kunna ge ett perspektiv till något, att kunna föreslå ett annat sätt att tänka… nu säger inte jag att det är lättare, men däri ligger ju styrkan i en berättelse. Men hur når man fram?

Ja, det skulle ju vara en utmaning att kartlägga och skriva relevanta personas på alla kvinnor i Sverige – men knappast hållbart rent kommunikativt. För även om jag skulle vilja lära känna varenda kvinna i Sverige, så kan jag inte kommunicera individuellt med alla kvinnor i hela Sverige – varken som representant för koncernen i fråga, eller som lång singel varannan-vecka-pappa.

På det individuella planet blir dom för olika. Eller för lika. En himla massa perspektiv blir det i vart fall! Och det skulle ta alltför mycket tid i anspråk. Plus att det skulle bli ett rent helvete att hålla isär alla sms-trådar.

Så, då skapar man en mall istället, en mall som är tillräckligt gångbar eller generell för målgruppen. Typ, ung / yngre medelåldern, stabil ekonomi och modemedveten. Eller i mitt fall då, lite mer specifikt och med fler adjektiv: lång, vacker, slank, atletisk, kreativ, med humor, underbara ögon och ett skratt som smittar.

Mallen behöver utvecklas precis som personerna i den – målgruppen – precis som vi kreatörer. För trots att de går att analysera, påverka och styra, trots sin generaliserande förutsägbarhet, så kan en målgrupp både skapa nya normer, bojkotta affärskedjor och störta regeringar. Och en målgrupp är ju heller aldrig helt unison – om du tittar bortom de primära urvalskriterierna – för under dem finns ju alla dessa mystiska väsen med sina egna underbara personligheter, individuella krav, önskemål, bagage, drömmar, visioner och preferenser.

Bland dem så finns både de som köper allt med hull och hår, och de som både ser, och ger nya perspektiv.

Så ljug aldrig för målgruppen. Förr eller senare åker du dit. Personligen ser jag det som en del av min yrkesheder att själv tro på vad jag kommunicerar åt mina kunder. Och att tro på mina kunder.

I want to believe, som Fox Mulder alltid sa. Gör jag det inte, så säger jag till. För om jag tror på det, då kommer du som tar del av det också känna det. Och då har jag en chans att nå dig. På riktigt.

Jag heter Martin, kallas för Krajan.Jag lutar mig framåt när det finns ett kommunikativt eller visuellt problem att lösa, och när jag ser att det finns historier, som bara väntar på att berättas. Jag tycker att mallar kan fungera som bra utgångspunkter, men ska tåla att töjas, klippas i, förändras, eller bytas ut. Jag älskar att vara med och definiera den kreativa processen och ta del av skapandet. Jag trivs i sammanhang tillsammans med andra kreativa hjärnor och tycker om att få folk att skratta.

Om jag får det här jobbet jag sökte? Det har jag ingen aning om.

Men, jag är inte desperat, längre än de flesta, undviker att klassificera mig med varken färgkoder eller bokstavskombinationer, och jag är övertygad om – att låter du mig vara lite nyfiken på dig – vem du nu än är – och din målgrupp – vilken den än nu är – så kan jag ta reda på vad just de, och du vill ha, eller behöver, och skapa berättelser som berör just dem. Eller bara dig.

Eller i värsta fall bara kränger damkläder.