Vi pratar en del om det där. Jag och min dotter. Om fokus och motivation. Om studieteknik. Om olika lärare och deras olika sätt att lära ut. Vad hon tycker är bra och som funkar – för henne. För det är ju så, att på samma sätt som läraren har sitt sätt att lära ut, så har varje elev sitt sätt att ta in informationen. Och när jag tänker efter så går nog samma princip att applicera även på oss som slutat skolan.
Sen är hon ju oerhört envis. Min dotter. Så in i norden. Fast ett annat sätt att se på det vore att säga att hon är säker på sig själv. Hon vet själv. Bäst. Kan kännas tufft och svårt ibland som förälder att nå fram då.
Hur motiverar man någon som motiverar sig själv – bäst? Hur ger man feedback till någon som inte riktigt vill ha den? Kan ju vara en tonåring jag pratar om just nu. Men när jag tänker efter så går nog samma frågeställning att applicera även på oss som slutat skolan.
"Jag gillar inte riktigt att bli tillsagd eller beordrad om vad eller hur jag ska göra saker", sa hon i ett av våra samtal. "Jag behöver förstå och göra det till min egen idé." Jo tack. Jag vet.
Insikt och perspektiv. Perspektiv och insikt. Klok flicka. Stolt pappa.
Så inför en vecka full av prov satte jag ihop det här – en liten ljudsnutt – något att lyssna på i en fullsmockad buss på väg till skolan en måndagsmorgon. Inte för att tala om, utan mer för att öppna upp och ge alternativ. Fick ett fint mottagande. Tummen upp och hjärtan. Glad pappa. Och proven gick bra.
