Sagt och gjort. Väggarna stod där de skulle stå. Ett tag. För nu var man tvungen att riva dem när el-gänget väl kom på plats. Och sen kalla in vägg-gänget igen.
Ska det vara så? Nu kanske det här är extremt. Men ändå inte. För det är väl precis så där det börjar.
"Det där är inte vårt ansvar."
Och innan du vet ordet av det har det börjat byggas väggar i vad som skulle vara ett öppet landskap. Sida vid sida, men inte tillsammans.
Marknad jobbar med en kampanj utan att kolla med säljteamet. HR implementerar en ny policy som ingen riktigt förstår. IT rullar ut ett nytt system och undrar varför ingen använder det.
Och egentligen är det ju konstigt, eller hur? För det är väl inte viljan som saknas. Det är kommunikationen som brister. Vad behöver vi veta om varandra för att lyckas? Hur kan vi prata med varandra – inte bara om varandra? Vad är det vi inte säger, som vi borde?
Om kommunikation mellan avdelningar är lite som en stafett, räcker det inte att springa snabbt. Det gäller att lämna över pinnen. Och att alla vet vad målet är – även om vi springer lite olika.
Hur väl fungerar kommunikationen mellan era avdelningar? Inte i policydokument eller organisationskartor. Utan i verkligheten. Med stundande deadlines. I korridoren. I fikarummet.
Tänk om det inte är en brist på information som skapar barriärerna – utan en brist på förståelse.