Och när man pratar på, men ändå känner att man inte riktigt når fram… då handlar det väl sällan om att skrika högre? Egentligen. Du hörs, men fattar folk?
Kanske är det inte bara ett räckviddsproblem. Kanske handlar det om tonalitet. Om tydlighet. Och om att faktiskt ha något att säga – inte bara spela klysch-bingo med värdeord.
Vad säger och visar vi egentligen? Och är det det människor behöver höra – eller se? Eller är det bara det vi själva vill få sagt? Och när vi väl säger det – hur vet vi att det landar? Är det via antal likes?
Kanske är det inte fler inlägg som behövs. Inte skrika högre. Utan tala tydligare. Och om rätt saker. Kanske är det ett helt annat samtal.
Men, räckvidd… visst är det kul att bli sedd. Och 'likad'. Det är ju ett tecken på uppskattning i dagens samhälle. I nån form. Dopaminkick.
Men personligen behöver jag inte 500 likes på det här. Det räcker med att en av er känner: han förstår vad vi sitter med.
Då blir jag glad. På riktigt.
Och i väntan på det – försöker jag själv bli bättre på att lyssna. Det är förmodligen den mest underskattade kommunikationsstrategin som finns.